Kärlek

Jag fattar att du hatar mig, jag fattar att du aldrig mer vill höra av mig.
Jag vet att jag gjort fel, kan inte neka någonting, har behandlat dig helt fel.
Men, en chans har man, jag har sumpat flera.
Det är dags att vakna upp, och ta tag i livet.
En liten ängel finns inom mig, med den vet jag inte hur jag ska göra.

Jag hatar mitt liv, mer än någonsin, jag är trött på den här skiten.
Men mest förbannad på mig själv.
Jag vill bara bort, men de här problemet måste man ta tag i.
Klarar inte av den här jävla väntan, för alla andra har det ju gått bra.
Min tid kanske inte är nu, men vafan ska det betyda?
Finner ingen större glädje i någonting just nu.
Det var länge sen jag kände så här, länge sen jag grät så här, länge sen jag kände mig så tom,arg,besviken och förtvivlad.
Orden bara fastnar i halsen.
Förlåt lillen, du var inte planerad nu, finns inget annat jag kan göra, som lillen sov.
Det blir mitt sista adjö, jag hoppas du förlåter mig, för det sista jag ville var att mista dig.
Du kommer alltid vara en del inom mig.

Förlåt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0